Så ledsen, så ledsen bara.

Försöker rycka upp mig men det är vansinnigt tungt. Utåt så har jag fått kommentarer om att jag verkar må bättre. Ja, för en dag eller så emellanåt – men i verkligheten så sprutar tårarna över mina kinder i långa perioder. Just nu har det varit så några dagar. Sömnen är urkass just nu och varit sista veckan. Det värker ända in i skelettet. Känner igen det sedan tidigare. Hela kroppen känns mörbultad.

Har totalt vänt på dygnet igen. Hoppas denna motbacke börjar vända snart igen. Det är som ett vakum och gäller bara att härda ut såna här dagar.

Så här kämpar jag mig fram bit för bit medan jag försöker bygga upp mig själv igen. Om jag ändå kunde få stöd men det finns ingenting.  Det är enbart min inre styrka som hjälper mig just nu. Jag behöver kramas rent fysiskt. Bara få slappna av. Masseras till ett lugn. Känna mig sedd och omfamnad.

Lyckas få tillbaks gnistan för ett tag men allt finns ändå där bakom. Jag känner mig egentligen lika slut som en elitidrottare som just gett sitt extrema allt, där varje del av precision speglas av den mentala styrkan.

Det är jäkligt smärtsamt så mycket kan jag säga utan att överdriva. Kände igen mig i delar av hur den lilla tjej (Jasmine) på 13 år från Gävle som tog livet måste ha känt när hon lämnades ensam.

Man få inte göra så här mot människor helt enkelt. ❤ Ingen som sitter där och styr kommer någonsin att kunna förstå den smärta vi bär på. Det är en fruktansvärd smärta som är direkt plågsam.

Även om jag är mentalt stark så har jag massor av känslor. De fattar inte hur illa de gör oss ända in i vår djupaste själ. Alla ska ha rätt till ett värde.

Jag vet inte vad detta samhälle är på väg. Det är så ofattbart skrämmande.

Försöker distrahera mig med positiva saker men känns emellanåt helt omöjligt. Men ska fortsätta kämpa.

Tillsammans måste vi kunna börja förändra Sverige. Visa att det goda kan besegra det onda. ❤
Jag vet vem jag är, vad jag har upplevt och upplever. Jag vet vad jag kan göra för andra människor som känner samma känsla. Jag är inte ensam men känner mig oändligt ensam. Om nån bara kunde ta hand om mig för ett tag. Stötta mig, krama mig, låta mig fyllas med ny energi.

Jag ska försöka göra vad jag kan för att nå ut till andra i samma situation och göra skillnad för dom. Mitt hjärta brinner av längtan att få krama alla, ge styrka och stötta – precis de bitar som jag just nu behöver. Att nån visar att jag är värdefull. Vill att nån skämmer bort mig för en stund.

Jag vill ha det till mitt livs uppgift att sprida förståelse och kärlek. Jag behöver bara få kraft under vingarna. Finna dessa människor som förser mig med det. ❤

Tacksam om de som känner att de vill stötta sluter upp. ❤

Ska försöka komma ut lite för att distrahera mina känslor för att fortsätta bygga upp mig tills nästa period av kris kommer. Sakta bygga min styrka åter bit för bit. Men behöver mänsklig och äkta välvillig värme.

När jag är starkare, så vet jag att jag kommer att tillföra så mycket för andra människor. Föra förbättringar i samhället framåt. Idag inte är greppbart vad jag skulle kunna åstadkomma med rätt krafter och stöttning bakom mig. Jag har fått sån enorm kunskap som inte går att läsa sig till. Sån kunskap man bara får om man överlever något sånt här. ❤

Jag måste bara få människor att stötta mig och inse vilka kraftfulla resurser som jag förfogar över.

Starkare styrka än den som jag har byggt upp av min egna förmåga –  i denna extrema situation, tror jag inte det går att frambringa. Jag kommer igen, det finns inga alternativ än det eller att dö – och jag vill leva – jag älskar livet och har så extremt mycket att uträtta!! ❤

Många varma kramar!! ❤

(Medan tårarna sprutar och rullar över mina kinder mitt i natten)

Please follow and like us:
0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>