Första inlägget efter ett litet uppehåll.

Min kropp känns mycket starkare efter operationen även om jag är rätt slut ändå. Jag fortsätter därför på den banan att återta min kropp och hälsa på olika sätt. En mödosam reparationsfas pågår därför just nu. Det finns ingen spikrak väg utan det kommer att krävas massor av mig. Även många bakslag och tårarna flödar i stora rännilar emellanåt. Men det finns en gräns och passeras den kan det i stället gå ändå mer utför så jag måste kämpa. Jag behöver massor av stöd och tid. Både jag och min familj har en mödosam tid framför oss. Snälla stöd oss, vi behöver hjälp. ❤

Egentligen känner jag mig oerhört deprimerad inombords. Kanske mer än förut. Jag vet inte ens om jag kommer att orka med mitt företagande längre. Just nu känner jag mig osäker på allt. Idag är det en sån dag där jag bara gråter och är fruktansvärt ledsen.

Just nu i mitt vaccum, har jag försökt att förtränga min (vår, min och min familjs) mer än horribla situation. Jag fattar inte själv hur jag (och min familj) har orkat detta. Det är så inhumant att inte ens mina tankar orkar beröra allt som varit. Förtränga är enda sättet att överleva. Hållit allt på halster ett tag men till slut så kommer allt ikapp.

Handlar allt om vinst? Nej, livet handlar om förmågan att utveckla och utvecklas.

Något jag också anser att jag gjort under alla dessa år. Det går att se det tragiska i min situation men det går också att se ett mervärde i vad situationen har lett till.

Mervärdet ligger i min utveckling. Min vision om att utvecklas vidare gör att jag finner det rätt förkastligt att driva processen visare. Varför driva tragik vidare?

Efter min operation så har jag funderat mycket. Fortfarande idag vet jag inte om jag ska lägga ned min rättsliga process eller inte. Den frågan hänger som ett löst vaccum – och jag tror fortfarande på att lösa problem människor emellan i en dialog. Jag tycker generellt att det spelar ingen roll i vad som är rätt och fel i min situation – det handlar bara om vad vi kan uppnå för nöjdhet för samtliga parter.

Om jag tänker mig försäkringsbolaget – jag förstår absolut ideologin och dess funktion. Däremot så tror jag att även företag ibland måste göra avsteg och att det finns måste finnas människor med förstånd även där.

Jag vill lösa en problematik som egentligen inte borde vara en problematik. Både jag och försäkringsbolaget har lärt oss saker och utvecklats under dessa år. Varför inte bara enkelt ta varann i hand och gå vidare?

Hur svårt kan det vara? De sköter sitt och jag mitt och vi får en ”end of The story” med gott slut på mängder av sätt.

Det vore respektfullt för alla parter! Tänk lite större LÖF. Vad vill ni egentligen uppnå? Jag tror inte att ni blir lyckligare av att eventuellt ha kunnat krossat mig – om ni ens skulle lyckas – men ni skulle däremot visa er vuxenhet och förmåga att kompromissa – vilket skulle inge mycket större respekt hos människor rent generellt. Önskar att LÖF kunde göra ett seriöst förhållningssätt att begrunda så vi får ett avslut där vi båda känns som vinnare. Jag har aldrig förlorat hoppet om drömmar där samtliga parter kan känna acceptans.

Så min fråga är, kan vi vara redo för det nu LÖF? Kan vi mötas i en vettig dialog? Kan vi inte bara skita i allt som varit och gå vidare???

Kan några hjälpa oss? Skulle vara så djupt tacksam. Det är helt enkelt så himla onödigt allt detta. Kan vi inte bara få några bra år och bara få vara en vanlig familj??? Är vi verkligen inte värd det??? Det måste vända nu!!

Kram ❤

Please follow and like us:
0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>