Mycket har hänt!

Det löste sig med att betala advokaten. Som tur var så fanns det sparat till dottern så fick låna det så länge.  Jag och maken har separerat och lämnat in om skilsmässa. Gården ska säljas. (Då får dottern tillbaks sina pengar med.) Vi har beslutat att det är det bästa för oss alla och för att vi ska kunna gå vidare.

Jag kommer att satsa på ett nytt liv med min dotter och det har delvis redan börjat ta form och känns väldigt positivt och jag mår helt annorlunda nu då jag slipper trycket som jag tidigare utsatts för. Jag vill så mycket här i livet och ni som följt denna sida vet hur stark jag är inombords.

Tyvärr så kan människor som inte känner mig som person bli rätt skrämda om det som finns att läsa om mig. Jag har ju medvetet försökt att ge en bild av hur det kan vara att leva i kris och hur man kan må då. Samtidigt så får man inte hela bilden av mig. Jag är en enormt positiv person i grunden trots att jag har mycket känslor.

Det människor runtomkring mig ibland har svårt att förstå kan vara skillnaden på vem jag är som person och hur man kan må om man utsätts. Jag är ju fortfarande en bra person.

Ta som jämförelse att de som var med om Estoniakatastrofen kan må dåligt men kan ju fortfarande vara bra personer. Tyvärr kan oinsatta människor ha svårt att förstå skillnaden och i stället bli rädd. Detta är beklagansvärt och mycket olyckligt i vissa situationer.

Om man istället för att bli rädd kan ta reda på vem jag är som person, så skulle man förstå att jag verkligen är tvärtemot och verkligen vill människor det bästa. Kunde jag så skulle jag ta ned månen åt alla som ville. ❤ Om människor förstod hur varmt mitt hjärta är och hur jag brinner för att alla ska må bra.

Det jag drivit lite här visar samma sak om man förstår hela min historia. Det jag drivit och själv fått mycket stryk (från förskringsbolag) har och kommer att gynna andra människor i framtiden. Jag har delvis gjort det av kärlek till människor som är utsatta, just för att jag egentligen är enormt starkt – trots att jag även har känslor och detta har ju varit extra känsligt eftersom det berört mig själv som person.

Om människor ändå kunde förstå att jag har ett gott hjärta och verkligen bryr mig 1000 gånger om. Jag tar hellre styrk personligen för att jag sticker fram hakan än att någon svagare drabbas. Jag klarar det även om det kan vara tungt för mig med av förståeliga skäl.

Tycker någon att jag haft avvikande tankar så vill jag påminna om att i kris och i svåra situationer så är det normalt att regera på osunda situationer. Om man inte reagerar så är det däremot konstigt.

Jag har reagerat normalt efter den graden som jag har utsatts och det innebär just att jag är människa. Normala reaktioner för den onormala situation som jag har befunnit mig i.

Nu är det nya tag där jag tar ett steg ut och tittar på min situation utifrån, där det mer är faktastyrt än känslomässigt.

De som förstår psykologi och hur människor fungerar, förstår vad jag menar.

Det är kanske ovanligt att ha den förmågan men utan den förmågan hade jag aldrig kommit framåt i detta och för det är jag oändligt tacksam. En förmån att ha den förmågan.

Fortfarande är det fel det jag utsatts för men rätt oviktigt för mig just nu. Vem vet om jag ändå får upprättelse i framtiden? Jag tänker dock inte kämpa för det som jag tidigare gjort. Jag vill leva och har sån livslust, visioner och framtidstro. ❤

Jag vill leva och vara lycklig. Ge människor något fint: MASSOR AV KÄRLEK! ❤

Kram!

Mer än man mäktar med.

Ovanpå allt så kom den 12 juni en faktura på sammanlagt 463 559 kronor från advokaten som hoppade av för 14 månader sedan. Av det så ska jag betala 248 472 kronor senast den 8 juli. Hur mäktar man med? Vem skadad, sjukskriven och arbetslös kan få fram såna summor?  Ärligt så trodde jag faktiskt inte advokaten skulle fakturera pga undermåligheten. 😢

Sån fruktansvärd smärta.

Vad är era tankar om att en chefsläkare för operation av misstag ringer upp och hörs prata skit om en person som ska in på en mycket kritisk operation där den kan avlida? (Och personen som ska opereras hör detta)

Det finns inspelade samtal där personen pratar negativt och där personen sedan i ett annat samtal erkänner det. Sammanfattningsvis så uppstod en extrem press och stress i kombination med bakgrund och andra minst sagt pressade och katastrofala saker med extremt med press i från många håll samtidigt och samtidigt som omfattande sjukdomstillstånd där stöd saknades totalt. Mardrömsscenarion.

Speciellt med tanke på att de inte vill veta av mig. Hur trygg skulle du känna dig med en sån kritisk och förestående operation där du vet att någon hyser agg till dig och redan bevisat att de inte drar sig för något.

Det hände mig när jag var så fruktansvärt sjuk förra året med problem med ämnesomsättningen, diabetes, vitaminbrist, blodtryck på 280, njursten och ständig urinvägsinfektion (samma bakterier som kan ge blodförgiftning) till följd av att en njuristen (10x7millimerer) som satt fast som en plugg i ena urinledaren och skapade ett tryck upp mot njurarna.

Min advokat hoppade också mitt i detta av och jag skulle tvingas företräda mig själv i en rättegång i 6 dagar, i det skicket och jag fick inte skjuta upp rättegången, där jag kunde förlora 4-5 miljoner och samtidigt blev nekad krishjälp och slänges ut av vakter och polis från akutpsyk. Domaren nekade felaktigt att skjuta upp rättegången och domaren sen ringde upp för att rädda sitt egna skinn. Finns inspelningar.

Jag tvingades i detta tillstånd gå med på en nollförlikling där jag hotades om rättegång om jag inte gick med på att stadfästa återkallelsen/förlikningen i dom så det blev prejudikat och begärde ersättning för extra kostnader sedan förlikningen var ingången. Domaren försökte i ett inspelat samtal pressa mig felaktigt till att stadfästa i dom, vilken sen visade sig att inte gick då förlikningen hade en punkt med om återkallelse.

Samtidigt var jag så himla sjuk och stod helt själv i detta. Jag mår inte bra av allt jag utsatts för. Vårdskadorna och färsäkringsbolagets hantering hade ju varit i så många år innan att mina organ/kropp inte orkade. Har även fått en funktionsnedsättning på hjärtat på grund av stress.

Det går inte att beskriva hur jag utsatts och mår inombords. Jag försöker kämpa men alla dagar är inte optimala. ❤

Jag måste bära och ta ansvar från allt. Min familj orkar ju inte heller. Nån måste ta ansvar för detta och se till att vi får upprättelse. Ingen ska behöva bära sånt här. Spelar ingen roll hur mycket jag kämpar så finns detta inom mig. Försäkringsbolaget har ju även erkänt att man inte gjort en full skadereglering eller varit objektiva och att man medvetet varit elaka.

Hur mycket ska man kunna utsättas för och palla med???
Samtidigt fick jag driva allt och allt annat runtomkring mig. Jag orkar fasen inte. Utnyttjas av män ovanpå detta och hela tiden vara på vakt orkar jag inte, men det blir svaret på det jag har utsatts för och att ingen upprättelse eller stöd ges till mig och min familj. ❤

Allt finns extremt dokumenterat och civil rigth defenders bedömning är tortyr. Det finns inspelat med och både ministrar och konstitutionsutskottets som ska granska ministrar känner till detta. Att som tjänsteman känna till tortyr och inte ingripa är allvarligt. Det finns dokumenterat att de vet. Finns diariefört på finansdepartementet (Fi2018/00329) Hur kallsinnigt är Sverige?

Jag tänker släppa alla inspelningar och dokument. Nån måste ta ansvar i detta.

Vad handlade mina vårdskador om? Jo jag fick ca 40 vårdskadtor och trauma pga 4 års feldiagnoser när vi sökte vård för ofrivillig barnlöshet och jag trodde i 8 månader att jag skulle spricka invändigt och sakta tömmas på blod och dö med ett barn i magen pga fel diagnoser och man inte kom in i min livmoder. Ovanpå den invaliditeten som bedöms till 50% och även stresskänslighet med mera, så utsattes jag även av cheferna på försäkringsbolaget som snackade skit och en stor research visade att det fanns massor av mygel bland försäkringsbolag, medicinska rådgivare medmera. En extrem bevisning finns. Jag mådde så dåligt att jag blev av med jobbet.

Konsekvenserna för det jag och min familj utsatts för är brutala och helt bisarra. Vem orkar så många år i sånt här? Med vårdskadorna sedan år 2000 och försäkringsbolaget sedan 2004.

Vi måste få ett avslut.

 

Jag är deppig men försöker oavbrutet kämpa! ❤

Det är tungt att vara den drivande mitt i alltihopa, men det är det enda val jag har för att komma framåt när inga stöd från några håll finns.

Försöker komma framåt SAMTIDIGT som jag deppar ihop emellnåt och har dåligt med energi och är så disträ så jag glömmer saker. Måste orka och även rehabilitera mig både fysiskt och psykiskt. SAMTIDIGT som saker måste ikapp, SAMTIDIGT som jag måste hitta ett jobb och komma ut, SAMTIDIGT som jag måste försöka komma i kapp här hemma och försöka få tag på idella krafter som eventuellt kan hjälpa oss med allt undehåll som blivit eftersatt och kostar massor att åtgärda. Försöker bära upp tyngden som aldrig tar slut…

Om något bara kunde vara lätt eller en god fe kunde komma och strö ut lite ängladamm över oss, men antar att det bara kommer att vara en dröm som förblir ouppfylld. ❤

Är så ledsen och känner mig så slut.

Jag känner mig så ofattbart slut och ledsen. Jag har även skickat mina sammanställningar till Per Bolund och informerat om min situation. Även skickat lite till honom förut och till Morgan Johansson och Annika Strandhäll så de vet om mitt fall men inte agerat.

Jag har dokumeterat att de vet om det och LÄST. Har även förklarat för finansinspektionen att de ska redovisa min situation för Bolund mfl. Jag kan inte behöva självdö pga min situation och uteblivna hjälp där sjukvården och försäkringsbolaget utsatt mig så jag befinner mig i detta hälsotillstånd. Jag har informerat en del människor runt omkring mig så all information och dokumentation finns på många ställen om det händer mig någonting. 😢😢❤ mår inte alls bra.

Jag kommer att gå vidare med allt detta till JK, JO och alla möjliga instanser. Jag kommer även att göra en ny skadeanmälan till försäkringsbolaget och diverse andra åtgärder. Detta är inte rätt. 😢😢😢

Det här var inte det jag ville med livet.

Så sorgsen, så ledsen, gråter bara. Kan inte rå för det. Mår inte bra i diabetesen, eller om det är något annat. Har i vart fall ingen kraft, ingen energi, bara trött och vill lägga mig. Orkar ingenting. Varför har ingen stoppat allt? Känner mig ensam. Jag står utanför livet. De som utsatt mig (och indirekt min familj) förstår och bryr dig inte överhuvudtaget om vad de gjort. Är så ledsen.

Min kropp är så slut. Alltså inte bara mentalt utan även fysiskt. Jag kämpar hela tiden men det räcker liksom inte till. Är så slut så orkar helt enkelt inte. Jag vet inte hur allt kommer att gå. Jag vill massor, men ibland känns det som min kropp inte orkar med framtiden. Ingen anar vad jag förlorat pga allt jag fått vara med om. Hela mitt liv och allt innehåll man har i ett liv är borta. Inget finns utöver min familj och vi kämpar som attan. Ensamma. Det här har även skapat utanförskap rent socialt där gemenskap och delaktighet saknas. Vi har förlorat massor.

Vi borde ha fått vara lyckliga när vi äntligen fick vår tjej, men just nu lever vi bara för att vi inte kan överge henne. Varför kan ingen sätta stopp för vår situation? Varför ska inte vi ha rätt till ett värdigt liv under normala förhållanden? Vi är totalt svikna. Varför behövde det gå så här långt?

😢😢😢