Trött, slut och ledsen.

Håller på att skriva på ett inlägg men har inte riktig ork. Kommer på sikt. Det handlar om det som hände på sjukhuset. Har varit så jobbigt länge och även så fruktansvärt påfrestande inför operationen, där jag inte ens har vetat om jag skulle överleva. Det inte många förstår är att jag redan befinner mig i ett tillstånd där jag är deppig och sänkt av min situation. Ledsen att jag inte kan ta allt med en klackspark.

Vet inte hur många som förstår vad jag hela tiden ställts inför. De på sjukhuset förstod definitivt inte.

Jag vet inte vad jag skulle ha varit gjord av, om inget av det jag går igenom inte skulle ha påverkat mig. För mig känns alltihopa så totalt omänskligt.

Jag kan inte rå för att jag har känslor. Jag är bara den jag är. Jag vill kunna älska med och för det behövs känslor. 😢😢😢

Kram

Vill bort.

Funderingarna är många. Hur kunde jag ens hamna här??

Det blev kaos på sjukhuset med. Orkar inte ens prata om det. Jag mådde helt enkelt förjävligt och de körde i princip ut mig. Ingen hänsyn verkar tas till mitt själsliga mående. De hade ju missat att kalla dit kurator fast jag bett om det.

Efteråt gjorde kuratorn ingen nytta, bara en till som sög ut min kraft. Läkarna glömde kalla in psykologstöd/kurator fast jag bad om det extra och hade skrivit minneslapp åt dom så en psykolog/kurator hade kunnat sätta sig in i min situation redan i förväg och inte nu efter operationen när jag redan var i dåligt skick. Nu blev det skit som vanligt innan kuratorn tillkallades och kuratorn saknade både kompetens och insikt om min komplexa situation.

Är så ledsen. Människor förstår helt enkelt inte min situation fastän jag förklarar. De kan inte ta in det. Jag tas inte på allvar överhuvudtaget.

Det känns ibland som vissa människor enbart tycker att jag är dum i huvudet som gnäller. I mina ögon är det oinsatta och okompetenta människor. I deras ögon är jag en idiot eller har något fel i skallen. De värderar min situation ungefär som nån gått före i kön på Ica eller till och med något ännu harmlösare.

Känner inte att jag verkar ha samhörighet med någon. Nej, jag är så obeskrivligt ledsen att ingen kan förstå det. Jag måste gå igenom alla dessa olika saker på grund av sånt jag själv inte rår för.

Människor som jobbar med mänskliga rättigheter, vård och liknade – inte ens de kan förstå och bryr sig. Pratade med kuratorn på sjukhuset men känns som vi är på helt olika planeter.

En kontakt jag hade om mänskliga rättigheter som sa att mitt fall var det värsta fall den hört talas om i Sverige – har inte trots att den lovat hört av sig, inte ens fast jag lämnade meddelanden på telefonsvararen för att påminna.

Mitt liv och situation har minus 10 i prioritering, det vill säga aldrig. Människor vill inte ens ta till sig allvaret utan istället bemöts jag som mitt ärende är det oviktigaste av alla. De verkar inte ens ta in att jag plågas.

Allvarligt, jag vet inte vad jag ska göra. Tänkt på allt från att emigrera till annat. Detta har gått på tok tok tok för långt.

Skulle bara vilja lägga mig ned på backen. Överlever jag så är det så. Gör jag det inte så är det skönast. Jag vet verkligen varken ut eller in. Jag vet bara att allt är vedervärdigt. Totalt vedervärdigt och jag plågas. 😢😢😢

Lägger snart ned denna sida och tar bort allt annat på nätet. Jag vill inte finnas nånstans. Jag vill vara ensam. Alla passiva människor får mig att vilja det. Jag vill inte vara med i erat liv, bara vara ensam. Då kan ingen göra mig illa. Jag vill ha rätten till mitt eget liv. 😢

Hela livet känns som en uppljugen fasad och att precis allt har tagits ifrån mig. Jag vill ingenting längre. Jag vill inte. Vet inte om jag tar bilen och åker ut en sväng.

Inte duschat sen operationen så vill inte träffa nån, bara komma ut. Är egentligen inte i det skick att jag borde men står inte ut att bara ligga ensam på soffan. Är jämt helt ensam och ingen att prata med,  bara innanför dessa väggar. De andra sover ändå.

Jag vill bara bort, bort, bort och försvinna från all skit och förljugenhet. Den förljugna världen. Ingen fattar hur alltihopa skadat mig. Jag trivs nästan bäst ensam känns det som. I vart fall när jag är ledsen så jag slipper bli besviken på nån. Bara åka ut och skingra tankarna. 😢😢😢

Jag är så jäkla ledsen och besviken för att ingen i sjukvården/dess ledning/försäkringsbolaget är mänskliga överhuvudtaget och utsätter mig för allt detta. ❤ För mig är alltihopa så totalt ofattbart. 😢😢😢

Så fruktansvärt slut

Skulle sova en timme när jag kom hem men vaknade kl 03  efter 7 timmar och med hela katetern full. Orkade knappt gå upp men gjorde det och tömde den. Hade tung andning. Var vaken till halv 5 och sov till 08 när katetern var full igen, tömde den och sov igen till strax efter 11. Är så trött och svullen med. Även svullen över hela handryggarna, ansikte med mera.

2017-07-07 13.03.46

Skulle få vätskedrivande men fick inte det. Antar att de glömde. Men har lite furix hemma så ska ta det för det känns jobbigt att andas. Är så himla slut. Inte orkat ta något för magen men måste göra det.

Idag var det tyvärr inte samma attityd på personal.

Dagens recension fram till kl 10.00.

Idag var det ny personal och mer kaos bland personalen. Ingen av de jag träffade igår alltså.

Idag missade de först att jag skulle ha frukost, (inget beställt) så jag gick ned till restaurangen och köpte.

När jag sa till om medicinen andra gången 9.30 (istället för kl 08.00) som jag skulle ha, så fick jag för mycket av den blodtrycksmedicin som sänker pulsen – vilket jag som tur uppdagade.

Äter man för mycket av den medicinen och pulsen sänks för mycket så pumpar ju hjärtat för dåligt. Risk för felmedicinering alltså.

Läkarna som gick rond verkade tycka att jobbet var ett nödvändigt ont. Den ena var i princip tyst så jag frågade om han gick och lärde sig, men han var färdig sa den andra som pratade. De saknade nog motivation för sitt jobb kändes det som. Inte så inlyssnande i varje fall. Eller så hade de läst att jag har vårdskador och dömde mig efter det.

Psykolog/kurator med samtalsstöd jag bett om uteblev helt.

Det behövs organisationsförbättringar och mer stöd motivation till personalen.

Mer recensioner kommer.

Kram ❤

Måste ge beröm till de som opererat och tagit hand om mig idag.

De har varit fantastiska läkare som opererat, narklosläkare, sköterskor, övrig vårdpersonal och alla andra som tagit hand om mig idag. ALLA, har verkligen varit kanon och verkligen haft förståelse för min situation.

Stort tack för att ni tagit hand om mig!! ❤❤❤😘

Här är njurstenen de plockade ut från min urinledare. Se bilden. Hoppas nu att bli piggare även fysiskt och få mer ork där. Har nog haft denna sten i 3 år.

2017-07-06 00.49.31

Jag har aldrig varit ute efter att sätta dit nån läkare, utan bara att få förståelse för det jag varit med om och bli reko bemött samt sen det rent försäkringsmässiga.

Självklart kan saker gå fel i vården – alla är människor, men det är ju då LÖF borde ha skött sig tillsammans med Region Gävleborgs ledning. Cheferna alltså. Det är LÖF och Region Gävleborg lednings inställning som är problemet.

Jag är inte ute efter att sätta dit nån läkare eller deras kollegor för att jag berättar min historia. Det är inte menat som kritik till dom utan mer för att berätta min historia och då kommer jag ju automatiskt in på vad som gått fel. Alltså en förklaring av omständigheterna till min nuvarande situation.

Att det gått bra nu idag är nog flera delar men främst en bra dialog.

Jag har förklarat för läkarna och övriga vårdpersonalen att det är inte egentligen dom jag hyser agg till, utan att det ofta blivit låsningar på grund av hur LÖF och Region Gävleborgs ledning behandlat mig. Alltså på grund av det har jag i mitt bagage.

Eftersom ledning för region Gävleborg och LÖF vägrat ha en dialog och lagt locket på, så har läkare och övriga vårdpersonalen varit de enda som mött mig och det ofta i upprört tillstånd – inte på grund av dom, utan på grund av mina skador i sig där jag inte fått krisstöd för utan i stället förvärrats av LÖF och RegionGävleborgs ledning.

Såklart att det då ibland skurit sig med vårdpersonal av olika slag, för att när jag har pratat om vårdskador ur en vinkel om vad jag måste bevisa för LÖF och hur LÖF och region Gävleborgs ledning har betett sig, så har läkare misstolkat och trott att jag varit ute efter att sätta dit dom, men så är det ju inte. Jag vill ju bara få skaderegleringen överstökad och på grund av det så måste jag berätta omständigheterna. Jag har väl varit dålig på att uttrycka detta, delvis på grund av min krissituation.

Jag kan förstå läkare att de misstolkat då hela deras yrkesliv och karriär kan stå på spel om de orsakar skador och de kanske inte vill ge kritik. I bland även kritik till sånt som de själva skulle kunna riskera göra fel med.

Det blir alltså en moment 22 situation som de uppfattar det, men är alltså inte det som det handlar om från min sida och i mitt fall. Jag förstår absolut att det kan bli fel och de jag träffat idag har fattat att jag egentligen bara vill att försäkringen inträder på seriösa villkor OM man har otur och skadas. Precis som jag gjorde.

Man måste se bortom min situation och förstå vad jag varit med om. Jag är definitivt inte oresonabel då utan tvärtom väldigt positiv. Sen kan jag faktiskt tycka medicinska saker är intressant och gärna diskuterar det av den anledningen. Ibland har jag faktiskt kunna sprida vidare en del kunskap, vilket jag tycker att är enormt kul.

Bara för att jag kan laga en viss maträtt så kan jag ju inte laga hela världens maträtter. De är lika inom sjukvården och det är välskar kanon om vi kan sprida kunskaper vidare – även om läkare sen måste verifiera det jag säger så har de ändå fått en vinkel och ett uppslag – vilket ibland kan vara det svåraste.

Jag gör det alltså välmenat för jag tycker det är positivt och intressant och jag tror att de kan ha nytta av det.

De som ska städa i garderoben är LÖF och Region Gävleborgs ledning. De sabbar faktiskt både för patienter och sin egna personal.

Om Region Gävleborgs ledning skötte sig och patienter istället möttes som jag gjort idag så skulle flera läkare och övrig vårdpersonal tycka det var mycket roligare att jobba i Gävleborg vilket hade gjort att mer resurser funnits och fler velat jobba här. Det är en win-win situation.

Det är ledningens inställning som bör ändras för den genomsyrar hela regionen. Vi måste jobba mer med förståelse och mindre med maktfaktor, prestige och kåthet på pengar.

Med rätt förutsättningar kommer även ekonomin inom region Gävleborg att bli bättre och man istället kan omfördela samma peng till bättre valuta och i stället optimera.

Människor som jobbar inom vården har ju valt sitt yrke av en anledning – att hjälpa människor, men hamnar i skottgluggen mellan sjuka människor och ledningen. De har en svår uppgift att kunna göra alla nöjda. I stort sett omöjlig uppgift eftersom människor ibland kan befinna sig i total kris – till och med livshotande – på grund av sitt eller en anhörigs tillstånd.

Det är där krutet måste läggas för att samverka bättre från alla håll. Ju bättre hjälp människor får ju mindre konsekvenser får det för människor. Vi måste bara snurra hjulet åt rätt och samma håll. När alla hjul snurrar i takt då har vi nått det optimala.

Vilja, planering, strategi, organisation med mera är nyckelfaktorer.

För det måste Region Gävleborg lednings inställning förändras. Börja med en dialog med mig – för jag mår ju fortfarande dåligt på grund av den situationen med mina gamla vårdskador som LÖF och region Gävleborgs borde reglera.

Den situationen försvann ju inte i och med operationen eftersom det är två helt olika saker. Visa istället att ni är kompetenta nog att driva LÖF och Region Gävleborg och hör av er!

Kärlek till er!! ❤❤❤

Från Ulrika i sjuksängen på avd 111A, Gävle sjukhus.

Ps. Torsdag den 6/7 är det 21 år sedan jag och maken gifte oss! Vi gifte oss den 6/7-1996. ❤

Opereras idag.

Ingen har hört av sig från Region Gävleborg. Inget stöd har hört av sig heller som jag efterfrågat.

Ligger och väntar…kändes som bra personal i varje fall. Tror det kommer att gå bra. ❤

2017-07-05 12.14.11

Unnade oss lite god mat i går kväll, hade dels namnsdag och dels firar vi 21-årig bröllopsdag i morgon. Vet ju inte om jag kan laga mat då….

Vi åt löjromstoast med rödlök och gräddfil med mera, sen saftiga entrecote på 300gr som jag köpt på Dilens Saluhall i Valbo. Till det café de Paris smör som jag gjorde själv, tomatsallad, klyftpotatis. Efter blev det färsk frukt samt glass (bland annat pistageglass och violglass)….Mmmm. Det var supergott. ❤

20170704_194301

 

20170704_191258

20170704_194436

Hoppas jag kommer hem igen och utan men. Sköt om er!

Kram ❤